Efter att ha skrivit från och till i två år, avslutar jag nu detta kapitel. Börjar om på nytt. Efter många skratt och gråt, många tårar spillda på sidorna känner jag nu för att börja skriva i något nytt, något mer positvt och lämna det som är och ska förbli det förflutna i här. Man måste släppa taget och inte längre tänka på saker som skett förr, för det var då och inte nu. För är det någoting jag lärt mig de senaste månaderna så är det att man inte kan hålla kvar vid något som var då, det hjälper dig inte och du kommer aldirg kunna gå vidare om du ska sitta och tragla det om och om igen, gråta dig till sömns natt efter natt för att det en gång skett. Du ska kanske inte glömma, men se bort från det iallafall. Titta åt ett annat håll.

Det hjälpte mig, jag är lyckligare nu, lyckligare än när jag inte tittade bort. Hur jobbit var inte det liksom. Efter att jag lärt mig att lämna det där det hörde hemma, i det förfluta, kändes det som en tyngd lyfts från mina axlar. Jag kände mig nästan lite fri, inte längre fängslad i tankarna som innan.